Full Lyrics
Rosen lutar blek om kinden hennes tid är all.
Fjäriln domnar under vinden under skurens svall.
När skall fjäriln få tillbaka sina lekar, och sin maka.
När förlåter dvalan åter rosens matta ögonlock?
Barn av sommarn, levde båda, lyckliga som den,
Inga skiften, ingen vådar störde glädjen än
av varandras kyssar sälla.
Utan skuld att vedergälla.
Utan oro båda voro och de måste störas, störas dock!
Hur de dröja, hur de bida, aldrig väckas de.
Kärleken, vid vårens sida kan ej liv dem ge.
Men på kullen där de bärgas
nya sköna rosor färgas
och i doftet, över stoftet;
svärmar nya fjärlars flock!
